Det är helt otroligt att man fortsätter på samma sätt hela tiden.

Först har man ett arbete som är som ett krig där man har den situationen att det är jag mot dem. Det blir inte speciellt kreativt och man kommer inte långt heller för ens ända mål är att komma därifrån.

Sedan över till den privata sidan. Det känns inte så bra att åka hem. Blir väl tvungen att dricka lite vin för att härda ut, tur att jag slipper att vara hemma imorgon.

Varför tar jag inte tag i det? Skulle helst vilja ha det med jobbet klart och sedan ta denna delen. Men till slut blir det olidligt och jag måste göra någonting åt det.

Hur kan man vara så feg? Jag vet intemen jag får väl skylla på barnen som vanligt.

Det tar emot att se dessa två ledsna.

Usch, fy fan nu är det dax att gå för här blir man bara deppig av att sitta nu.