Det är helt otroligt att man fortsätter på samma sätt hela tiden.

Först har man ett arbete som är som ett krig där man har den situationen att det är jag mot dem. Det blir inte speciellt kreativt och man kommer inte långt heller för ens ända mål är att komma därifrån.

Sedan över till den privata sidan. Det känns inte så bra att åka hem. Blir väl tvungen att dricka lite vin för att härda ut, tur att jag slipper att vara hemma imorgon.

Varför tar jag inte tag i det? Skulle helst vilja ha det med jobbet klart och sedan ta denna delen. Men till slut blir det olidligt och jag måste göra någonting åt det.

Hur kan man vara så feg? Jag vet intemen jag får väl skylla på barnen som vanligt.

Det tar emot att se dessa två ledsna.

Usch, fy fan nu är det dax att gå för här blir man bara deppig av att sitta nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Att jobba med en samling människor som hela tiden vill sätta dit en är inte rolig. ...

Äntligen börjar det att bli normala veckor så man slipper att gå omkring i hemmet och vänta på att något skall hända. Det jobbiga är att man retar sig så mycket på personen så att det spelar ingen roll vad de säger utan allt är fel. Varför lägger m...

Nu har jag skapat den för att kunna få ut en del av det man känner inom sig. Frågor som kommer direkt är : 1. Varför har det fått gå så långt? 2. Hur kan jag acceptera att leva under dessa förhållanden? 3. Ännu värre hur kan jag låta min barn...